Då var dagen här då vi kan lämna det gångna året helt bakom oss. Dagen då vi passerat gränsen och 2020 om vi önskar kan bli ett minne blott. Själv tycker jag att året har varit turbulent och väldigt känslosamt med hela pandemin som hängt över oss som ett tryckande mörkt moln. Restriktioner, och anpassningar av vårt levande har varit så stora så att andra saker har fått börja prioriteras. Men….
Inget ont som har något gott med sig. Jag känner mig extra tacksam för året som varit. Ska jag välja ett ord som sammanfattar så är det ordet ”tacksamhet”. Jag, min familj och de i min närmsta krets lever, och har klarat sig bra genom coronans framfart. Miljön och klimatet som vi lever i har mått gott av det här och det är inte så jag undrar ibland om det inte trots allt finns något större där ute, något maktfullt som hjälper till att avbefolka och styra oss i rätt riktning när vi tagit för stor plats och vårt ekologiska fotavtryck blivit för stort på jorden. Co2 utsläppen har minskat i genomsnitt under året. Tror våren stod för den största förändringen men att vi nu är tillbaka på samma siffror, men det får oss att tänka till tror jag. Klimatavtal hit och dit. Om vi verkligen hade velat så finns det möjlighet att minska den klimatpåverkan vi bidrar med.
Från och med i dag så är jag tjänstledig 50% från mitt arbete som förskollärare. Jag kommer fortsatt arbeta halvtid utspritt på tre dagar i veckan men övrig tid kommer ges åt mig själv och mitt författarskap. Min roman som ofta ligger och bara viskar i bakgrunden kommer äntligen få glänsa på det sätt som den är värd. Jag känner mig redo att strukturera upp en plan med delmål för att ro den här våren i hamn. Jag lovar inte att den kommer bli färdigskriven, jag har lärt mig att inte sätta för höga krav på mig själv. Men jag lovar att jag ska ge den en härlig skjuts framåt och arbeta flitigt. Det kommer ge mig ro i själen och även utrymme för återhämtning och tid för det som jag vill prioritera i livet.
Igår var det som sagt nyårsafton och jag startade en ny tradition för mig själv. ”Nyårsbrevet” Jag skrev ett brev till mig själv där jag sammanfattade året som varit och printade ner lite förväntningar för kommande året. Det är nu förseglat och ligger i säkert förvar tills jag nästa nyår kommer öppna det och läsa det igen, samt skapa ett nytt. Blir en historielektion som heter duga och ett livsverk att se tillbaka till när jag är gammal och skruttig.
Det finns olika typer av människor. Vissa karismatiska och övertygande. Här bjuder jag på ett litet smakprov från senaste kapitlet i boken……
”Föresten, jag tar en sån där ask praliner till frugan med”
”Såklart hon ska ha praliner, de passar utsökt till den här kaffesorten? Dricker hon kaffe” Stina höll upp en påse nymalet importerat julkaffe.
”Jo vars.”
”Känn doften? ” Hon tryckte upp påsen rätt under näsan på den fascinerande mannen.
” Åhhhh, magiskt! Jag tar en sån med” Mannen drog handen genom sitt gråsprängda getskägg och tittade varmt på Stina, nästan så han rodnade lite.
Allt packades varmsamt och elegant in med vaxat omslagspapper.
”Tack och varmt välkommen åter”
Hon hade den förmågan på folk, att fånga dem med sin värme och övertyga dem. Och utan att de visste ordet av hade de köpt med sig minst tre saker mer än vad som var tänkt innan de klev över tröskeln till butiken.
Nu tar vi nya tag och välkomnar året 2021 med glädje och hopp.
Namaste
I skrivandets värld 