Jag tänker inte erkänna mig besegrad, snarare pausad för ett tag tillbaka. Med ett mörker med medföljande trötthet har jag gått in i en slags dvala med mitt skrivande, både här och på romanen och barnboken. Novellen som jag ivrigt skrev på, gav jag upp när jag kände att jag själv flummat mig iväg från min synopsis och plan för mycket. Det var helt enkelt inte läge med ett stressmoment och en deadline på den just nu som det innebar med tävlingen som den skulle in till. Det enda rätta har varit en längre paus och installera mina projekt på scriveners nya programvara. Övrig tid har familjen och sömnen fått.
Den här hösten har varit sig lik på många sätt men även så olik på grund av hur allt ser ut här i världen. Mörkret och regnet har varit här som vanligt. Tröttheten har intågat med kraft, när den har rusat fram i väldans fart. Det som jag normalt lever på är tända ljus, filtar, mysiga serier och filmer, men framförallt små utflykter och avbrott från vardagen. En liten hotellnatt med medföljande restaurangbesök och shopping. Middagar med kära vänner, kramar och närhet till dem som jag tycker om. Den här hösten har allt det här tagits ifrån oss och det är en ständig kamp att kämpa emot allt som tär på oss. På mitt jobb i förskolan skrattar vi och har kul tillsammans, men jag märker och ser hur människor kämpar och oroar sig. Det är sorgligt det läge vi befinner oss i och just nu är det ingen ljusning på pandemin. Men tillsammans håller vi i och kämpar, för så är vi byggda med vår överlevnadsinstinkt.
För att skapa min egen tid och energibubbla var det dags att ta ett nytt steg i mitt liv. Jag har sökt några författarutbildningar som jag troligtvis inte kommer in på. Det var första steget i att tänka om och tänka rätt. Min plan är nu vilket fall som helst, utbildning eller inte att gå ner i tid på arbetet. Jag har tagit tjänstledigt 50% och ska arbeta hemifrån övrig tid med mitt skrivande. När jag tog det slutgiltiga beskedet var det som en sten ramlade av mina axlar, en tyngd jag länge gått och burit började försvinna.
Så nu 2021, året som ska bli mitt år, pandemi eller ej. Nu ger jag mig den chansen jag är värd i resan att förverkliga min dröm och mitt romanprojekt.
Den här gåvan. Boken ”Du är fantastiskt” levererar ett perfekt citat till allt som händer nu.
Och precis som gråsparven förmedlade häromdagen, att jag befinner mig i ett avgörande vägval i mitt liv och att det är viktigt att följa hjärtats väg så har jag kanske, vem vet, äntligen hittat rätt.
Nu ska pepparkaksdegen vispas ihop och middagen dukas fram. Ha en mysig kväll med era nära.
I skrivandets värld 