Fåglarna svärmar runt de olika stationerna med fågelmat som satts upp i trädgården. Pilfinkar, talgoxar, blåmesar, nötväckor, steglitser och en och annat större hackspett. Det är ganska rogivande att kolla tills jag plötsligt inser att fåglarna ser väldigt stressade ut. De påminner lite om mig själv för några år sedan. Står inte stilla en sekund, äter i farten och flaxar stirrigt omkring. Kanske ett karaktärsdrag för småfåglar. En rovfågel som glider fram och har koll på läget, det får bli mitt nutida jag.
Om jag spanar i mina drömmars kikarsikte så är utsikten mer som ett drömskt skimmer av välmående. Jag har en klar bild av vad jag drömmer om och vad jag vill åstadkomma. Vägen dit är lite snårig, kanske kommer jag aldrig att lyckas. Resan börjar alltid på insidan. Utan en fungerande insida som lever i harmoni med det snurrande ekorrhjulet så snurrar det snabbare och snabbare tills det krasar och skaver i fogarna. Lite så känns det nu igen. Att det skaver.
Har gått igenom ett kapitel ur min roman lite…. här kommer ett litet sneakpeak och några rader från det som tangenterna nyss spottat ut.
Smygtitt
Hjärtat rusar, hon vet vad hon såg. Det här var ju inte första gången. Den logiska hjärnhalvan försöker resonera med den trötta, lätt förvirrade andra halvan. En underlig känsla griper tag i henne. Tänk om hennes drömmar och det hon nu bevittnat hör ihop. Tanken börjar gnaga i henne.
”Jag skulle läsa den boken, ge hit den”
”Dumma Anton, den är min”
”Aj, Mira slåss. Mamma!”
”Barnen, vet ni? Stina har lovat våfflor”
Bråket som precis startat byts ut av ett högt jubel från baksätet och leendet sprider sig över Annas läppar. Hon sätter på barnens spellista och till den rytmiska musiken kör de lugnt, en aning under hastighetsbegränsingen vidare mot butiken på den isiga vägbanan.
Den ena av de två parkeringarna som ligger i anslutning till butiken är som tur ledig. Hon stänger av motorn och tar ett djupt andetag. Idag ska hon prata med Stina om sina upplevelser och fråga henne om råd.
I skrivandets värld 