Läsknäckarkoden nära nu

Yngsta i flocken här hemma går nu i förskoleklass. Hon har ända sen tidigt i livet älskat böcker och vi har läst för henne, i tid och otid. När hon precis lärt sig gå var det böcker hon hämtade. Intresset har senaste året svalnat något, men vi läser alltid någon form av kvällsaga eller lyssnar

Veckans boktips

Helgen börjar ge sig mot ända och en ny vecka gryr snart. Ibland fastnar jag och trampar i livet. Hakar upp mig eller tappar tron på mina idéer. Målen där framme känns alldeles för avlägsna och svåråtkomliga. Till hjälp tar jag då den här fantastiska bok av Carina Solöga Högman, Djurens språk. Lyssna både inåt

4909 ord senare

Idag känner jag livet i mig, rent ut sagt. Första dagen på snart två veckor som jag inte känner mig så där risig och sjuk. Har inte arbetat på två veckor, och då menar jag arbete som i mitt ”riktiga” jobb som förskollärare. Nu ska jag ta de här två dagarna i helgen och riktigt

Regnigt skrivande

Blandat med hosta från den mörka avgrunden och lite jävlar anamma så har jag lyckats ta mig över ett litet hinder i helgen. Regnet och det mulna vädret nästan hela lördagen och söndagen gjorde sinnet minst lika grått. Att jag varit sjuk i över en vecka gör inte saken bättre heller. Satt och knåpade på

Höstläsning veckans boktips

Hon som kom före, av JP Delaney För mig var det här en riktig bladvändare. En psykologisk thriller benämns den vara och det stämmer klockrent. Tempo, rysningar längs ryggraden men ändå med en känsla för åtrå och begär. Det du tror behöver inte vara den rätta sanningen, eller? Den här boken rekommenderas varmt undet en

Framtidstro

När ska vi få ses igen, när ska allt bli som vanligt? Har Sverige gjort rätt, vem är det som har de rätta svaren? Såg en gråtande anhörig på tv:n häromdagen. Hon var så förtvivlad över att inte få träffa sin make och hålla hans hand. Det skar djupt in. Jag har två anhöriga på

Höstvindar

Virvlande inuti. Som en eufori av glädjens gnista.  En färgsprakande prakt, nästan övermäktig att skåda.  Vem är du? Inpackande i trygga nästen. Nästen av bomull och plaster.  Ljus som sprakar, som tinar trötta utpumpade själar. Vad vill du? Du tar i med dina krafter, du visar dina starkaste sidor. Lyssna inåt när kroppen viskar. Ett

Romanprojektet

Inte kan väl jag. Varför skulle jag. Det kommer aldrig att gå. Jag kommer inte bli klar. Jo! men det kommer jag visst. Inre kritiker, släng dig i väggen. Den här hösten kommer bli den magiska hösten där mitt vilande romanprojekt är redo att tas upp igen. Skrivande är som terapi, men ibland behöver terapi